Inte hon...inte han...bara jag

Är det inte konstigt ibland, hur man kan via internet läsa två personers liv, utan att de vet vem man är.

En tjej och en kille.
Ett par
man kan läsa deras bloggar och se ur de har tagit del av varandras liv.
Man kan läsa om hur de saknat varandra älskat varnadra, umgåtts
Läsa alla deras känslor för vandra och omvärlden.

Och sedan pang bom, slutet.
Det tar slut mellan dem, och då kunna läsa de bägges smärta och sorg
Deras förtvilan utan att de kanske ens vet vad den andra har skrivt (förutsatt att de inte läser varandras blogg)
är inte det otroligt hur man kan göra så, två personer, man vet vilka de är, men har knappt sagt ett ord till dem
man visste inte att de hade någon connection och sedan bara kunna läsa deras liv. ta del a deras smärt ta del va deras glädje. medan de inte vet vem jag är, inte har någon anining om mitt liv medan ja kan deras favoriltlåtar (ok inte kan kanske, men vet ändå)  men hon, den här tjejen skrev en bra sak, då hon fortfaranade var tillsammans emd den här killen och kalalde honom sin älskling:

Lustigt. Tänkte på dig min sötnos och kom på en sak du nämnde en gång. Att sakna är en del utav att älska. Men om nu saknaden går i vågor? Om jag ena stunden bryter ihop i tårar för att du inte är här och i andra så kan jag inte sluta le, för att jag tänker på hur mycket jag tycker om dig och hur mycket du tycker om mig tillbaka. Tyvärr blir jag allt för ofta ledsen och deprimerad för att du inte är där, när jag vet att jag borde vara glad istället, men det så svårt när jag inte känner din närvaro eller hör din röst... Vill ha dig här nu så jag kan få säga till dig att jag älskar dig så fruktansvärt mycket.

Och det är så sant, ja känner precis som hon, tänk att ja akn relatera till hennes (gångna) vardag, medan hon inte ens vet mitt namn. det är nästan lite kusligt. Som att läsa en bok, fast innehållet är pårikigt och det man läser händer nu och personen sitter i samma stad kanske farmför sin dator eller kanske är ute på nån fest. kanske man kommer ses nångång och ja kommer att veta. men inte hon... inte han...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback