Vaknade sent imorses och och försökte göra en ordentlig frukost utan att lyckas. Anyway så läste ja i skuggorna i spegeln och som alltid blir man hemskt sugen på att lyssna på Dead can dance (Lisa Gerrard, Lisa Gerrard) så ja letade upp min favorit CD me dom att sätta på, och det var så hemskt länge sen ja lyssnade på dom så att ja nästan fick en chock över hur bar de fortfarande var och hur ja kunde låtarna innan och utan och hur ja nästan saknade den där tiden då ja var så förälskad i Dead can dnace.


ja tycker verkligen om skuggorna i spegeln, det är en jätte bra bok, ja akn känna igen mig lite i den, eller i alla fall kunde känna igen mig i den, för hon är kvar i hela den där gothkulturen. Hon är kvar i långa sametskjolar och snörliv, hon är kvar i dead can dance, hon är kvar i egyptisk sminkning, hon är kvar i hur facinerande det r med vinterpromenader på kyrkogården, hon är kvar i hela dödsromantiken med vampyrer odylikt. Det är inte jag. och inte för att jag egentligen saknar det, bara när ja läser den här boken oxå. men det är klart att det kan slå mig när ja ser på nilder av tjejer i lååångt svart rakt hår, (varför kan inte ja ha långt svart rakt hår som alla normala gothare) korsetter och långa vackar medeltidsklänningar. svart smink och röda läppar. då vill ja vara vacker och mystisk. men ja vet oxå att det inte riktigt är ja. men men. Jag avundas ändå Arwen (som huvudkaraktären heter) och hela hennes livstil/situation, samtidigt som ja är glad över att var den jag är.