dansa dansa dansa
dasa så att du känner hur livet rinner genom dig
så att du känner musiken fylla upp dig
pulsera genom hela din kropp.
Dansa tills du inte orkar mer, dansa tills du inte längre
kan stå upp

Att dansa är nästan det bästa jag vet, det finns inget som får en att känna en så levande som att stå på ett dansgolv med massa människor och bli helt uppfylld av nuets existas, Jag fullkommligt älskar det och kan hänge mig åt det hur länge som helst.
I går var det dags för Ammis Hej då fest och den va otroligt LYCKAD! Nästan den bästa festen någonsin, och vet ni det gjorde inget att musiken sög eller att det inte fanns någon att prata kläder och musik med, det va helt otroligt ändå. Jag dansade nog större delen av kvällen till all möjlig skitmusik. Men tack och lov spelades i alla fall Sweet dreams, åh älska den låten.
men så iblan, jag vet inte om ni har upplevt det så slås man av ett allvar, större än själva extasen, jag vet int ehur man ska förklara det, man känner inte längre musiken pulsera genom kroppen, tonerna blandar in te ut sig i blodet och man kan bara stå still, men känner inte värmen från de övriga kropparna, man bara ser dem hoppa upp och ner, men det känns som om det är i otakt för man delar inte längre gemenskapen, Och då står man bara där med den där känslan av otillräcklighet och det är så stort att man nästan blir paralyserad.

Det gick ganska bra med ansiktet igrå, hade t.o.m luggen uppsatt så man såg lite mer av ansiktet, det va lite plus och lite minus, plus för att man såg ögonen mer och det är kul när man har lösögonfransaran, minus för att ansiktet blir mer blottat. Men men, jag tittade in i kameran flera gånger och försökte behärska varje impuls att blunda och titta ner i marken. En annan sak som verkligen var rolig var att Tilda, Vickan och Maya var där, så att det blev lite som på högstadiet. Visst vi har väl ändrats ganska mycket alla fyra, men vi hade otroligt roligt, dansade och pratade.

Men åh vad jag kommer sakna Ammi, jag vet inte vad jag ska ta mig utan henne. Det var också en sådan sak som slog mig igår, mitt i allt det roliga, att hjälp, det här är faktikst en avskeds fest för Ammi, hon kommer flytta om bara några dagar. Och då kändes det väldigt sorgligt. Men överhuvudtaget så var det eb väldigt rlig fest! Sen var det sjukt sorgligt när ja skulle säga Hej då till Anki, usch, höll på att börja lipa! Nu vet jag liksom att jag inte kommer få se henne på sju månader. KOMMER SAKNA ER BÄGGE SÅ SJUKT MYCKET <3