hej!
Vilken trött dag det har varit idag! Åkte upp till jönköping för att gå på lektion, va rätt mysigt, inte direkt anstängande. Vi diskuterade konfa-materialet vi ska använda oss av i ett arbete och det gjorde vi i typ tre timmar :P fick dock inte större klarhet i min tenta men men.
Sen åkte ja hem och så har jag bara gått och slöat hela dagen, men det va rätt skönt. orkade inte göra nåt dirket så ja har typ spelat sims och läst en del, va på biblan häromdagen och lånade massa lättsinniga böcker. Åh vad jag verkligen behövde det, lite paus från all tung studielitteratur.

Igår läste jag, the return of Hjärtans fröjd, av Per Nilsson, på högstadiet läste jag en bok som hette Hjärtans fröjd, som jag gillade rätt bra, nu hade Nilsson tydligen skrivit en uppföljare. Den va helt okej, men inte ens i närheten av den första. Ni vet många gånger när man läst en bok önskar man ju verkligen att det hade funnits en uppföljare, men det här va verkligen en bra exempel på att det inte alltid är bra med det. Bäst är det att bara låta boken glänsa och vara nöjd med det boken gav en istället för att önska att det fanns en till bok. Nu känns helt plötligt den första boken platt eftersom den här uppföljaren var så intetsägande. Det va inte det att jag inte gillade den, det kändes bara som att den inte handlade om något, och som att Nilsson använde sig av ett språk som vart äkta i hjärtans fröjd, men som kändes platt och konstruerat i uppföljaren, visst han skrev på precis samma sätt, ett sätt som jag egentligen älskar, men det kändes verkligen inte äkta och det berörde inte. Hur som helst så var det ett okej tidsfördriv och de som läst hjärtans fröjd kan gott och väl läsa den här med, kan tänka mig att det lät som att den förstörde och det gjorde den inte. Menade bara att jag förstår varför det för det mesta är bäst att man bara låter boken vara och inte skriver uppföljare. Inte alltid så klart, det beror på massa olika saker. En bok jag verkligen skulle vilja ha en uppföljare på är ju min älskade skuggorna i spegeln. Om Arri skulle jag kunna läsa hur mycket som helst, och om vad som helst i hennes liv. Det är en av de bästa böckerna som finns.
En annan bok jag lånade var om man heter Robin, av Ylva Karlsson, samma sak där, på högstadiet läste jag en bok som hette Dit man längtar, och det va en helt fruktansvärt underbar bok, skriven på helt fantastiskt sätt, läste den flera gånger minns jag. Om man heter Robin är inte en uppföljare eller så, men jag är väldigt nyfiken på att se hur språket är i den och vad den heter. Den va rätt kort så den tar nog inte så lång tid att läsa ut. Jag kan verkligen rekomendera henne, hennes skrivar stil särskilt i Dit man längtar, är helt ljuvligt, det känns som sammet, hon beskriver på ett så fantastiskt sätt, det är som poesi, som flytande kristaller, det är verkligen vackert, kan inte riktigt beskriva, men ni som läst boken vet vad jag menar. Hon inspirerade mig till en dikt som verkligen fick mig att ta poesiskrivande på allvar. Tävlade med den under Miss Teen, en alternativ modelltävlign, emot utseendefixering, och kom trea, givetvis berodde det på många olika faktorer, men ändå. Haha minns förövrigt vad jag hade på mig under själva upplösandet (då vi fick välja kläder själva) för det första hade jag typ en miljon kors, jag hade en tröja med ett stort kors på, flera kors runt halsen och ett halsband med ett kors som jag virat runt på handen. Till det bar jag en kjol i typ något sidenliknande material och ett par knallröda strumpbyxor :P inte världens snyggaste, men jag minns att jag just då var oerhört nöjd med det :P

Nej nu tjatar min bror och vill ha datorn, tänkte sova nu, är verkligen jättetrött
Natti natti
:*