Fallet Mimmi

Va och kollade på pappa innan när han spelade på ribbingsgården, det va mysigt! Pappa älskar ju att spela så det är alltid kul att se honom, han är så glad då!

Anyway sen skulle man be lite två och två och ja satt jämte min kära bror Gustav, och det kändes plötsligt lite obekvämt, inte för att vi inte har en bra relation, för det har vi verkligen, alla tre syskon, men vi har aldrig liksom bett bara Gustav och jag för varandra, men sen när vi gjorde det så kändes det väldigt bra faktiskt och inte alls skumt och konstigt.

Kollade precis på kalla faktas granskning av Fallet
Mimmi (kolla gärna in trailern, den säger mer än mina ord) det handlar om en kvinna som skulle göra en liten operation i huvudet som utfördes slarvigt och efter detta så har hela hennes liv förstörts, hon är inte kontaktbar, kan inte göra något alls själv, äta mat, borta håret, gå, prata, kyssa sin man, utan bara sitta som en paket i en rullstol. Jag tycker så himla synd om familjen, som måste stå ut med detta, mannen som liksom inte längre kan samtala med sin fru, inte få någon närhet eller ens ett samtal med henne, hon bor inte ens hemma, barnen som tycker det är jobbigt att hälsa på mamma, klart det är när hon sitter i en stol med tungan utanför munnen med oklar blick och bara rullar med huvudet hela tiden. Det är så hemskt så fruktansvärt hemskt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback