Marita♥
känns det inte som att världen är lite tråkigare idag?
som att färgerna tappat lite av sin färg?
som att himlen verkligen gråter?
som att allting verkligen, ja verkligen är tommare idag?
Jag kommer precis hem från Marita Enberts begravning, även om jag personligen inte kände henne så väl vet jag att hon, och hennes älskade man Pierre betydde mycket för dem och ja vet att hon verkligen var en helt fantastisk människa. Alltid så givmild och rar, och så enormt nära Gud, både hon och Pierre har en sån härlig gudsrelation och jag tänker på låten "bergfast grund" nu när jag tänker på dem bägge. Jag grät nästan hela begravningen igenom, jag trodde verkligen inte jag skulle gråta men jag kunde inte hjälpa det, det kändes så oerhört meningslöst att hon skulle ligga i den där kistan när vi alla andra levde och så innerligt önskade att hon skulle vara där. Hela familjen grät och det va så tungt att se Pierre och Jonathan gråta, och när en tjej sjöng "allt kommer bli bra mamma", en låt Carola skrev till sin mamma efter hon dött och jag såg Pierre och Jonathatn hölla om varandra ja då kändes det som att jag skulle bryta ihop, jag bara grät och grät. Ute på kyrktorget sen visade det ett bildspel med Marita och Pierre kramade om mig och sa Gud välsigne dig, och ja tyckte att det va så starkt, att här ger han mig Guds välsignelse fast det är han som förlorat sin hustru. men sån är han, så otroligt givmild och osjälvisk. Jag minns när vi var på Öland och han bjöd oss alla barn på glass, och ja råkade säga att ja va lite hungrig och då köpte han givetvis mat och glass åt mig och jag kände mig helt överöst av han generousitet.
Jag orkade inte stanna kvar på minnesstunden, kändes som om jag höll på att kvävas där inne och jag var bara tvungen att komma där ifrån, all den sorgen, den var så stor, så stark...
Jag vet inte vad jag ska säga, Vila i frid lilla Marita, i dig kunde man se Jesus, tack för allt du gjort ♥
som att färgerna tappat lite av sin färg?
som att himlen verkligen gråter?
som att allting verkligen, ja verkligen är tommare idag?
Jag kommer precis hem från Marita Enberts begravning, även om jag personligen inte kände henne så väl vet jag att hon, och hennes älskade man Pierre betydde mycket för dem och ja vet att hon verkligen var en helt fantastisk människa. Alltid så givmild och rar, och så enormt nära Gud, både hon och Pierre har en sån härlig gudsrelation och jag tänker på låten "bergfast grund" nu när jag tänker på dem bägge. Jag grät nästan hela begravningen igenom, jag trodde verkligen inte jag skulle gråta men jag kunde inte hjälpa det, det kändes så oerhört meningslöst att hon skulle ligga i den där kistan när vi alla andra levde och så innerligt önskade att hon skulle vara där. Hela familjen grät och det va så tungt att se Pierre och Jonathan gråta, och när en tjej sjöng "allt kommer bli bra mamma", en låt Carola skrev till sin mamma efter hon dött och jag såg Pierre och Jonathatn hölla om varandra ja då kändes det som att jag skulle bryta ihop, jag bara grät och grät. Ute på kyrktorget sen visade det ett bildspel med Marita och Pierre kramade om mig och sa Gud välsigne dig, och ja tyckte att det va så starkt, att här ger han mig Guds välsignelse fast det är han som förlorat sin hustru. men sån är han, så otroligt givmild och osjälvisk. Jag minns när vi var på Öland och han bjöd oss alla barn på glass, och ja råkade säga att ja va lite hungrig och då köpte han givetvis mat och glass åt mig och jag kände mig helt överöst av han generousitet.
Jag orkade inte stanna kvar på minnesstunden, kändes som om jag höll på att kvävas där inne och jag var bara tvungen att komma där ifrån, all den sorgen, den var så stor, så stark...
Jag vet inte vad jag ska säga, Vila i frid lilla Marita, i dig kunde man se Jesus, tack för allt du gjort ♥
Kommentarer
Trackback