Man väcker en ångest när man släcker en annan
Jag är så oerhört trött på att känna mig som en robot.
Att inte kunna känna efter hur jag mår eller ens förstå varför jag blir ledsen.
Jag är trött på att såra folk för att jag inte vill såra folk och för att jag inte kan ta för mig så mycket som det krävs av mig.
För att jag ska kunan funka.
I livet eller i någon relation överhuvudtaget.
Varför kan jag inte bara vara "vanlig" ha kontakt med mina känslor och kunna säga ifrån. Och fatta hur jag mår och varför jag mår som jag gör.
Just nu känner jag mig väldigt beroende av musik för att ens kunna förstå mina känslor. Lyssnar nästan dygnet runt på Melissa Horn. Ibland känns det som om hon sjunger precis så som jag känner. faktiskt, det låter konstigt men utifrån hennes texter kan jag förstå saker om mig själv eller känna vad jag känner. Så konstigt att det kan vara så. Att man kan vara beroende av någon annans ord för att man på något sätt ska bli förlöst.
Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort
Grejen är ju den att jag känner inte att jag mår dåligt, jag känner mig inte deppig eller ledsen egentligen men jag känner mig trött och jag känner mig lättstött. Som om minsta lilla sak skulle kunna få mig att börja gråta. Varför är jag så komplicerad? Vad är det som har gjort mig så här svår? Jag vill inte vara svår. Jag vill vara lätthanterlig.
Att inte kunna känna efter hur jag mår eller ens förstå varför jag blir ledsen.
Jag är trött på att såra folk för att jag inte vill såra folk och för att jag inte kan ta för mig så mycket som det krävs av mig.
För att jag ska kunan funka.
I livet eller i någon relation överhuvudtaget.
Varför kan jag inte bara vara "vanlig" ha kontakt med mina känslor och kunna säga ifrån. Och fatta hur jag mår och varför jag mår som jag gör.
Just nu känner jag mig väldigt beroende av musik för att ens kunna förstå mina känslor. Lyssnar nästan dygnet runt på Melissa Horn. Ibland känns det som om hon sjunger precis så som jag känner. faktiskt, det låter konstigt men utifrån hennes texter kan jag förstå saker om mig själv eller känna vad jag känner. Så konstigt att det kan vara så. Att man kan vara beroende av någon annans ord för att man på något sätt ska bli förlöst.
Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort
Grejen är ju den att jag känner inte att jag mår dåligt, jag känner mig inte deppig eller ledsen egentligen men jag känner mig trött och jag känner mig lättstött. Som om minsta lilla sak skulle kunna få mig att börja gråta. Varför är jag så komplicerad? Vad är det som har gjort mig så här svår? Jag vill inte vara svår. Jag vill vara lätthanterlig.
Kommentarer
Postat av: Candy
Just Melissa Horn har exakt samma effekt på mig som du beskriver, och just dne låten känner jag igen mig i så mycket.
Och det du säger om att vara lättstött, så är jag precis likadan. Lika skör, som om jag skulle börja gråta för att någon stötte till mig.
Ville bara säga det, du är inte ensam om att vara "komplicerad". Kram!
Postat av: miaka
ja hon är så oerhört duktig på att uttrycka sig! Hm, ja då är vi två. Jag upptäcker att jag är mer och mer komplicerad. hela tiden liksom. Tack<3
Trackback