Som jag har bävat inför den här dagen.
Sista terapisessionen.
Jag har haft sån ångest hela veckan. Det är det första jag tänkt på på morgonen och sista innan jag gått och lagt mig.
Man tänker inte att sessionerna, rummet och terapeuten ska göra sånt intryck på en.
Att man kommer sakna det så.
Konstigt egentligen att jag känner så mycket mer för det här avslutet än för avslutet med klassen nästa vecka som jag knappt känner något alls gör. Visst det finns vissa jag kommer sakna extra mycket, men de hoppas jag ju att jag kommer ha kontakt med ändå.

Jag har ju haft turen att ha världens bästa terapeut med. Som jag absolut kommer sakna.
Men det var ett bra avslut. Tungt så klart, och med blandade känslor. Mest skönt var nog att vi inte hade så himla mycket fokus på mig (eller jo, till att börja med) utan på homom istället. Det gjorde att det kändes liiite lättare i alla fall, fast haha, jag hade nog kunnat ställa frågor i hur många timmar som helst. Jag har så lätt för det, att ta över och fokusera på det istället.
Men men, nu är det över och att jag gjorde det här är något av det bästa besluten jag tagit.
Jag rekommenderar verkligen alla att gå i terapi någon gång i livet. Det tror jag verkligen alla behöver. Jag tror det är så nyttigt att få fokusera på bara sig själv och bearbeta och begrunda hela sitt liv.
Jag har i alla fall lärt mig så mycket om mig själv och fått kraften att orka ta tag i vissa saker.