Serier!

Vad det är tråkigt att vara sjuk.
Idag har jag spenderat hela dagen i soffan med Pretty little liars.
En serie helt i min smak

Här är en liten trailer för den intresserade


Serien handlar om fyra tjejer som mist en av sina bästa vänner under mystiska omständigheter. När hennes kropp hittas ett år efter hennes försvinnande börjar de alla få medelanden, sms och mail från "henne" trots att hon är död. Tjejerna försöker nu lista ut vem det är som skickar meddelanden osv. 

Nu har jag, efter att ha sett sju avsnitt på raken, tagit en paus för att titta på premiären av den svenka versionen av The office, en av mina absoluta favorit serier. Efter första episoden kan jag säga att det verkar lovande. Inte helt så bra som den amerikanska, men det ska bli kul att följa. Det ser ut som att de har mer eller mindre exakt samma karaktärsuppställning som den amerikanska.

Om en halvtimma börjar femte episoden av SVT:s storsattning Äkta människor. Något av det bästa jag har sett på svensk tv på huur länge som helst. Jag kan tänka mig att det här kommer bli en stor thing i Europa när den väl översätts för den är så välgjord, både manuset och skådespeleriet är fantastiskt. Serien går att se på svtplay!


Bild från SVT


Serier

Häromdagen fick jag frågan om vilka serier jag följer!
Jag följer inga serier på TV (tittar nästan aldrig på TV, brukar dock försöka se på uppdrag granskning på onsdagar och Debatt på torsdagar)
Men jag tänkte i alla fall skriva om två serier som jag fullkommligt älskar och har sett alla säsonger av och som inte riktar sig till varken killar eller tjejer.


En av de absolut bästa serierna jag vet. Jag fullkomligt älskar den.
Det finns en amerikansk och en brittisk version och jag följer den amerikanska. Jag såg första avsnittet av den brittiska efter jag hade sett typ sex säsonger av den amerikanska och jag avskydde den.

Serien är uppbygd som en dokumentär där man får följa papperskontoret Dunder Mifflin med en chef och andra anställda, deras vardag på jobbet och relationen mellan dem.
Serien är väldigt humoristiskt men har ändå ett stort djup om man jämför med många andra serier i samma genre.
Seriens stjärna är Steve Carell som spelar den galna chefen Michael Scott



Intro.

 

Litet klipp. Enjoy!

Serien varvas med filming av vad som händer på kontoret samt av snack från de anställda, enskillt, precis som i en dokumentär eller möjligtvis dokusåpa.

Office har en väldigt speciell typ av humor som jag förstår att inte alla tycker om, men jag är helt galen i den, det är verkligen  min typ av humor och min  absoluta favorit karaktär är Dwight. Det finns några som får lite mera plats i serien och de utvecklas en hel del, medan det finns andra, lite mindre roller som i princip är samma säsongerna igenom.

 


Den andra serien, som är väldigt mycket kortare är den brittiska serien

 

Som handlar om två extrema datanördar som jobbar i källaren på ett mycket underligt företag.

I första avsnittet börjar en kvinna, Jen, som inte har någon koll på datorer som helst på it avdelningen där Moss och Roy jobbar och de har inga social skills överhuvudtaget. Sedan handlar serien om deras relation och problem som de möter på vägen. Serien är fyra säsonger lång och varje säsong innehåller bara runt sex avsnitt tyvärr så det går fort att kolla igenom.

Efter de första avsnitten tyckte jag inte alls att serien var särskilt bra, jag tyckte skådespelerier var oerhört stelt och stereotypt och att manuset var uruselt. Sedan har jag aldrig varit ett fan av pålagda skratt heller.

Men efter att par avsnitt var jag helt kär! Det här är verkligen en serie utöver det vanliga, men den är i princip enbart humoristisk. Det finns inget egentligt djup och karaktärsarbetet kunde varit mycket mer utvecklat, men jag tycker ändå att karaktärerna växer och att det är stor skillnad bara på första och andra säsongen. Humorn är ju väldigt nördig men man kan absolut uppskatta den även om man inte gillar datorer.

 

Intro

 

Scen från mitt favoritavsnitt. Kan se det hur många gånger som helst. Så hysteriskt roligt. Det är dock givetvis roligare när man känner karaktärerna och har följt serien.

 


Men hur som helst så är detta två serier som jag varmt kan rekommendera.

 


Downton Abbey

Nu har jag snart sett klart på första säsongen av Downton Abbey och jag älskar den verkligen.
Sceneriet och kläderna är underbara och skådespelarna är fantastiska.
Spelet emellan dem är skickligt utfört och jag älskar att tjänarnas liv och konflikter har fått en så stor roll i själva serien, även om alla tjänare givetvis har birollet.

En av de sötaste och mest intressanta sidohistorierna handlar om Husets Herres Butler, den lytte John Bates som ständigt utsätts för trakaserier av de övriga anställda pga av hans problem med sitt lama ben och tjänstekvinnan Annas romans. De finaste med det är nästan att de liksom inte är den där typiska ungdomromansen med två söta små tjugoåringar utan Anna och Mr. Bates är nog bägge mellan 30-40 år.


Anna spelas av Joanne Froggatt och Bates spelas av Brendan Coyle, både för mig helt nya karaktärer men jag tycker absolut de är bra skådespelare och jag älskar verkligen deras karaktärsutveckling. Framförallt Anna som från början mest är en i mängden utan några direkta karaktärsdrag tills nu i slutet av säsongen då hon absolut är en av de härligaste och varmaste karakärerna i hela serien.

In wonderland

Nu har jag sett Alice i Underlandet.
Jag tycker att det var en bra film. Burton är ju en väldigt bra regisör och har en tendens att ta fram bra saker hos sina skådespelare. Jag tyckte alla hade gestaltade sina karaktärer bra och filmen var mycket underhållande.

Nu till vad jag inte tyckte om. Burton har gjort filmen till en sån där typisk äventyr saga. En sån där med åh the only, chosen one is the only one who can save us. En klassis fantasy story där det onda möter det goda. jag gillar såna sagor generellt men det speciella och magiska med Lewis Carolls story är ju just att den är inte är sådan. Där finns inga givna rätt eller fel och det mesta är bara nonsens och flum men det är det som gör den så originell och intressant.

Jag rekommenderar dock folk att se filmen, oavsett om man är ett fan av Alice i underlandet eller inte så är Burton en skicklig regisör, den var snyggt animerad och det var kul att se på film i 3D.



Jag efter filmen! Hade min älskade Alice Chess från Baby på mig. Aldrig har väl den passat bättre. Men jag kände direkt hur mycket jag vantrivs i den rosa färgen. Hade så gärna velat ha den i svart i stället. Rosa + lolita känns så 14 år på mig med tanke på håret och det var sorgligt att känna så. Ett absolut jag vantrivs i de här kläderna. Men som sagt det berodde mest på kombinationen min hårfärg + klänningens färg. Jag har ju generellt svårt att matcha färger så det är ju inte konstigt att jag mår dåligt av det.


Matlagning

Jag sov så sjukt dåligt i natt. Somnade runt sex, vaknade igen vid åtta och sen sov jag lite från och till fram till klockan tolv så nu börjar jag bli rejält trött. Ska nog ta och sova snart tänkte jag.

Tittade på en film som hette Julie/Julia, based on a true story. Gillar generellt based on a true story filmer så länge de har ett intressant tema och ett innehåll som tilltalar mig. Den här handlade om Julia Child som skrivit Det goda franska köket, en bok som faktiskt varit en stor del av min uppväxt eller i alla fall mammas matlagning. Mamma har alltid tjatat om hur bra den är och det är kanske inte förens man sett filmen som man fattar hur stor betydelse boken haft för amerikansk matlagning. Anyway filmen handlar inte bara om Julia, utan även om Julie, som bestämmer sig för att starta en blogg där hon under 365 dagar ska testa Julias över 500 recpet. Under filmen får man följa Julias framgång parallelt med Julies bloggskrivande. Väldigt söt film som min mamma fullkommligt älskar.


Bild från google

Varning man blir väldigt hungrig under tiden man tittar på filmen :P

Allt för min syster

Såg precis klart filmen Allt för min syster som handlar om en familj som har en cancersjuk dotter. Mainstoryn rör sig kring att hennes syster Anna som är ett "designerbarn", som föräldrarna fått bara för att kunna rädda sin cancersjuka dotter, bestämmer sig för att hon inte längre vill vara donator - trots att det betyder att Kate kommer dö. Filmen innehåller väldigt många tillbakablickar där man får se Kate som yngre, hoppfull och kär, småbarnsfamiljen som får det hemska beskedet, mammas sätt att hantera det. Väldigt mycket handlar om mammasn väldigt neurrotiska tillstånd, hur hon hela tiden kämpar för Kates överlevnad och nästan sliter sönder familjen med sin ständiga oro och sitt sin nästintill bestatthet över att dottern ska tillfriskna, här finns ingen hänsyn över vad 12 åriga Anna vill.


Jag blev väldigt berörd av filmen och i slutet satt hela familjen (minus Gustav) och grät, väldigt känsloladdad, väldigt stark.

Så det kan vara

Just nu är jag inte riktigt lika glad som jag hade kunnat vara. Innan idag visade det sig att vårt paket var på väg, utskickat från tullen, hem till mig! Då var jag glad men när det inte hade dykt upp runt halv sex ringde jag till dhl för att kolla vart det hade tagit vägen. Då påstod mannen jag talade med att de redan hade varit hemma hos mig men att man inte hade kunna komma in, eftersom jag bodde i lägenhet och man inte ens kom åt min brevlåda så man hade skickat ut någon typ av lapp där det stod att jag inte var hemma. Jag blev givetvis jätteförvånd eftersom jag inte alls bor i lägenhet utan i en villa och hela min familj var faktiskt hemma klockan 13.58 då de tydligen hade varit här. Det kändes jättetråkigt. Ska inte DHL vara bäst när de kommer till frakt och sånt? Då tycker man väl inte att de ska köra fel, eller? Mannen jag talade med verkade väldigt förvirrad och förvånad så jag antar att det här inte händer så ofta men han bad faktiskt inte om ursäkt. Dock var han oerhört trevlig och tog mitt nr och skulle ringa tillbaka när han kollat upp vad tullen gick på och skulle skriva att de skulle skicka ut paketet imorn istället för att vänta på en bekräftelse från mig osv, och han skulle skirva att de skulle komma så tidigt som möjligt, på förmiddagen. Vore jättepraktiskt eftersom jag börjar jobba kvart i tolv. Så kommer de inna halv tolv så är jag ju hemma!

Annars har kvällen varit bra. Tittade klart på Vampire Knight, det känns tungt så klart. En oerhört bra serie som jag ger 10/10 möjliga! jag älskade den från början tillslut. Serien består av två säsonger, 13 episoder per säsong. Första säsongen är lite mer glad och rolig än andra som är mycket mer mörk och sorglig, tyckte även att andra säsongen var lite mer komplicerad, ibland svår att hänga med i nästan och det hände väldigt mycket på kort tid. Men detta var även något som gjorde säsongen bättre, eftersom man fick lära känna karaktärerna lite djupare och det kändes som om man kom dom närmare.


Tycker den är väldigt bra ritad och tja den innehåller det mesta, kärlek, intriger, vänskap, förräderi, mörka hemligheter och passion!


Introt är oerhört bra, fungerar som min ringsignal just nu!


NANA

Fy va sorgligt det är i Nana nu. är på avsnitt 35 och man bara gråter och gråter hela tiden. Nu förstår ja va tjejerna i i sthlm menade med att de va sorgligt, har under flera tillfällen tänkt "men så sorgligt är det ju inte, varför sluta titta på det här..." nu förstår ja. Det är liksom så sorligt att det är jobbigt att titta. Obekvämt sorgligt. Anyway creds till Ai Yazawa som skapat en av de bästa animerna någonsin!

God morgon världen!

Hej vänner!
här ligger jag i min säng och drara mig. Ska följa med Oskar på en bilmässa sen, så han slipper på gå själv och så ska Wille tydligen dit med. Bilar har ju aldrig vart min grej, men ja älskar mässor så ja hoppas verkligen det kan bli kul. Magnus Sammuelsson kommer dit idag (han världens starkaste man) och det kan ju bli lite kul att se, fattar inte hur man kan va så stark. Jo anledningen till att ja hinner göra det är för att Andreas och Macke kommer senare ikväll än vad som va bestämt, vi skulle ju pluggat på förmiddagen egentligen men nu blir det alltså senare. Själv ska jag gå upp och duscha lite strax. Äta lite frukost. koka makaroner och sånt och kolla upp bussar.

Sen blir det plugg som sagt!

ha det bäst!

The return of Hjärtans fröjd

hej!
Vilken trött dag det har varit idag! Åkte upp till jönköping för att gå på lektion, va rätt mysigt, inte direkt anstängande. Vi diskuterade konfa-materialet vi ska använda oss av i ett arbete och det gjorde vi i typ tre timmar :P fick dock inte större klarhet i min tenta men men.
Sen åkte ja hem och så har jag bara gått och slöat hela dagen, men det va rätt skönt. orkade inte göra nåt dirket så ja har typ spelat sims och läst en del, va på biblan häromdagen och lånade massa lättsinniga böcker. Åh vad jag verkligen behövde det, lite paus från all tung studielitteratur.

Igår läste jag, the return of Hjärtans fröjd, av Per Nilsson, på högstadiet läste jag en bok som hette Hjärtans fröjd, som jag gillade rätt bra, nu hade Nilsson tydligen skrivit en uppföljare. Den va helt okej, men inte ens i närheten av den första. Ni vet många gånger när man läst en bok önskar man ju verkligen att det hade funnits en uppföljare, men det här va verkligen en bra exempel på att det inte alltid är bra med det. Bäst är det att bara låta boken glänsa och vara nöjd med det boken gav en istället för att önska att det fanns en till bok. Nu känns helt plötligt den första boken platt eftersom den här uppföljaren var så intetsägande. Det va inte det att jag inte gillade den, det kändes bara som att den inte handlade om något, och som att Nilsson använde sig av ett språk som vart äkta i hjärtans fröjd, men som kändes platt och konstruerat i uppföljaren, visst han skrev på precis samma sätt, ett sätt som jag egentligen älskar, men det kändes verkligen inte äkta och det berörde inte. Hur som helst så var det ett okej tidsfördriv och de som läst hjärtans fröjd kan gott och väl läsa den här med, kan tänka mig att det lät som att den förstörde och det gjorde den inte. Menade bara att jag förstår varför det för det mesta är bäst att man bara låter boken vara och inte skriver uppföljare. Inte alltid så klart, det beror på massa olika saker. En bok jag verkligen skulle vilja ha en uppföljare på är ju min älskade skuggorna i spegeln. Om Arri skulle jag kunna läsa hur mycket som helst, och om vad som helst i hennes liv. Det är en av de bästa böckerna som finns.
En annan bok jag lånade var om man heter Robin, av Ylva Karlsson, samma sak där, på högstadiet läste jag en bok som hette Dit man längtar, och det va en helt fruktansvärt underbar bok, skriven på helt fantastiskt sätt, läste den flera gånger minns jag. Om man heter Robin är inte en uppföljare eller så, men jag är väldigt nyfiken på att se hur språket är i den och vad den heter. Den va rätt kort så den tar nog inte så lång tid att läsa ut. Jag kan verkligen rekomendera henne, hennes skrivar stil särskilt i Dit man längtar, är helt ljuvligt, det känns som sammet, hon beskriver på ett så fantastiskt sätt, det är som poesi, som flytande kristaller, det är verkligen vackert, kan inte riktigt beskriva, men ni som läst boken vet vad jag menar. Hon inspirerade mig till en dikt som verkligen fick mig att ta poesiskrivande på allvar. Tävlade med den under Miss Teen, en alternativ modelltävlign, emot utseendefixering, och kom trea, givetvis berodde det på många olika faktorer, men ändå. Haha minns förövrigt vad jag hade på mig under själva upplösandet (då vi fick välja kläder själva) för det första hade jag typ en miljon kors, jag hade en tröja med ett stort kors på, flera kors runt halsen och ett halsband med ett kors som jag virat runt på handen. Till det bar jag en kjol i typ något sidenliknande material och ett par knallröda strumpbyxor :P inte världens snyggaste, men jag minns att jag just då var oerhört nöjd med det :P

Nej nu tjatar min bror och vill ha datorn, tänkte sova nu, är verkligen jättetrött
Natti natti
:*


Stardust

har precis sett stardust med vännerna! Åh den är så himla vacker, så fruktansvärt fin, jag kan inte sluta älska den. Den är verkligen så fantastisk. Lätt att det kommer vara den jag tänker på när jag somnar! jag älsar sånna oerhört romantiska starka filmer, man mår så oerhört bra av kärlek. Det finns helt enkelt ingen så vackert som kärlek och stardust skildrar kärleken på ett hlet fantastiskt sätt. Vet att de flesta redan har sett den, men til er som inte gjort det säger jag bara:
SE DEN!


the eternal sunshine of the spotless mind

Har precis sett eternal sunshine of the spotless mind med vännerna. Alltså jag älskar den så himla mycket, det är typ den bästa filmen som finns, det är ju verkligen det. jag kan inte med ord förklara hur fruktansvärt berörd jag blir av den filmen
här är länken till mina åsikter kring filmen efter första gången jag sett den om någon skulle vara intresserad av att läsa!
http://miaka.blogg.se/2007/october/eternal-sunshine-of-the-spotless-mind.html#comment



sitter och småpratar lite med Madde och Jossa nu
:*

Gossip girl

såg precis det starkaste gossip girl avsnittet ever. Jag gillar gossip girl jättemycket, visst det har ju aldrig nåt samma höjd som O.C, men det här avsnittet, oh brotther where Bart thou  nådde faktsiskt upp till O.C:s nivå, jag grät nästan hela avsnittet igeom, Och chuck, eller Ed Westwick som killer som spelar Chuck heter, spelar så otroligt bra, vilekn fruktansvärt strålande fantastiskt insatts han gjorde i det här avsnittet, den killen bara växer och växer i mina ögon. Helt fantastskt.

Kärleken mellan Blair och Chuck är oerhört fascinerande att följa, jag är helt tagen och de spelar så oerhört bra


Gossip girl

Nu har jag laddat upp med gossip girl och frysta hallon! OCH fått pappa att köra mig senare ikväll. det känns så bra! är nästan lika seg, tog dock en lång duch innan, blev lite piggare då i alla fall! Gossip girl förgyller verkligen mina dagar, elle i alla fall de dagar då jag är seg och uttråkad. ska ta tag i Gunnes tenta sen och imorn blir det plugg med dne judiska tentan!

Welcome to the O.C

Så jag kunde inte stå emot -  sitter och kollar på första avsnittet av O.C igen, haha jag kan helt enkelt inte leva utan det. Men den här känsloströmmen beror ju även på min seperationsångest, jag vet att det är mycket därför, jag har svårt att skiljas från saker.

jag minns när man såg det första gången, va hemma hos Tilda när ja såg första avsnittet, det va kärlek vid första avsnittet. Nu när man ser det är det ju massa saker man lägger märke till, det här är ju liksom första avsnittet, de är inte lika bekväma i sina roller, seths karaktär är lite annorlunda, Kirsten har absolut inte hittat sin way to go så att säga, Sandy och Marissa dock känns precis som vanligt, Summer va lite större där, hon har nog gått ner en hel del ser det ut som!
men jag älskar det verkligen!

The O.C

Så har det blivit dags att se det sista avsnittet på O.C, en serie som jag kommit att älska, karaktärer ja kommit att känna för, delvis identifiera mig med och tycka om. O.C har varit en stor del av hela min gymnasietid. Jag fullkommligt älskar det och tro det eller ej, jag har bävat inför den  här dagen då det va dags att se det Allra Sista Avsnittet. det har som sagt varit en lång resa. Marissa kom jag att beundra och verkligen älska, det finns så mycket i henne jag känner igen i mit själv. När hon dog bestämde jag mig egentligen för attg sluta titta. Ja grät, ja skrek, Ja fick nästan panik-känslor. Min bror va tom tvungen att stänga av för han kunde inte "koncentrera" sig när ja fick en sån känslostorm



Det kom sig ändå så att ja fortsatte titta och jag är verkligen nöjd med fjärde säsongen och fullkommligt förkossad över att den bara är på 16 avsnitt när de andra tre är på 24. Taylor som tog Marissas plats kom jag verkligen att gilla, hon r så galen och spontan och styrd av sina känslor att det är mycket jag kom att gilla hos henne med



En karaktär som ja verkligen inte gillade från början var Julie Copper men hjäp va hon har växt mycket under den här tiden, hon är nog min vuxna favoritkaraktär, ja gillar henne mer än Kirsten i alla fall. Kirsten gillade ja inte alls i första säsongen men nu gör jag det!

Jag visse så klart att den här dagen skulle komma men jag har försökt sluta tänka på det, eller helt enkelt skjuta upp den, men nu är tiden inne och det är dags. Gustav och jag ska se det absolut sista -EVER - nu och det gör mig så sentimental...

TACK FÖR ALLT!

Askungen

Håhå Idag ska jag å Ammi å Vicky(?) å massa mer gå på Götebors Operan och se Askungen, åh vad jag längtar, tror dte blir jätte bra! Plus att vi ska få en typ guidad tur inne på operan, känns väldigt bra! sen ska vi äta lite å mysa inne i stand, det känns inte alls helt fel, utan helt rätt. Dessvärre sitter ja bara hemma å slöar nu, borde snart gå å sminka mig och ta på mig kläder. Lyssnar på den helt underbara låten Where the wild roses grow med Nick Cave, den är så sjukt bra verkligen... men men. image11

Eternal sunshine of the spotless mind

Vi såg en så sjukt bra film på filmkunskapen. Jag vågar nog säga att det var bland et bästa ja sett, ia alla falla toppar den topp fem. Så otroligt bra. jag inte precis ett fan av Jim Carey i vanliga fall, tycker han är lite läskig nästan, men å andra sidan så tycker inte om någon skådespelare som är så där sjukligt humoristiskt. men den här filmen tyckte ja omfrån första början. Den hade en sån där surrealistisk cissi-början, alla hjärtansdag, helt spontant åka ut långt bort, bort från all, snö, iskyla allt. det var perfekt. ja hade hört flera stycken tala om filmen innan, de flesta med possitiv respons visa dock som verkade tycka att den verkligen sög.

Så ja hade ganska blandade förväntningar på filmen, som verkligen blev överträffade. Efter ett tag in i filmen då den kvinliga huvudkaraktären Clementine (Kate Winslet, min favorit alla tiders) hade blivit presenterad tänkte. Hon är precis som ja, verkligen. Men efter lite eftertänksamhet slog det mig att hon nog inte riktigt va som ja, visst lika galet spontan kanske, å ja kunde känna igen mig i en hel del hos henne, men samtidigt tror ja att hon var precis sådan som jag ibland vill vara men kanske inte alltid är. Att ja vill se mig som likvärdig fast det egentligen är rätt stor skillnad på oss. Visst finns det drag hos mig som påminner om henne, eller i alla fall saker ja kan känna igen mig i, men likväl är det mina egena föreställningar och förväntingar på mig själv som ja kan känna igen. I alla fall blev ja nästan helt förhöäxad av filmen, och Clem var så otroligt cool, green hair red hair orange hair blure hair hon är första personen ja sett som verkligen va vacker i blått hår, visst finns det en del som passar i det osv men ja har aldrig sett någon verkligen vacker i blått hår. och det röda håret helt fantastiskt vackert.

Allt eftersom filmen går framkommer det givetvis att Clem har flera dåliga sidor oxå som jag givetvis inte vill identifira mig med. Men ja tror det är så med impulsiva människor av hennes slag, man älskar dom man ser upp till dom, dom känns perfekta och tycks stå utanför världens och samhällets normer, men det är ett helvet att leva ihop med dem och älska dem för de kan inte ge en vad man vill ha. man kan inte bli hel med en sådan människa. Det är precis som Clem själv säger att Män kommer till med en förväntan på att ja ska hela dom eller ge dem en mening med livet. men med sådan förväntnigar kommer alltid besvikelse. Så på så sätt vill jag inte vara en sådan männsika fullt ut. Ja vill inte va som henne fullt ut så klart, men det finns ändå visa delar som ja kan/vill identifira mig med, just för att hon är så galet perfekt. Även om ja vet att hon inte är det så blir det så man ser henne. Hon är en sådan kvinna vilken man som helst kan älska.

Som sagt var så va filmen helt fantastisk något ja absolut skulle rekommender alla att se, om och om -igen. för det är den värd. Den griper verklugen tag i en och tankesättet, att kunna radera någon ur minnet. det är en så intressant tanke. Man tänker ju själv på ens egna liv och hur det skulle vara om ens minne va någon bara blev utradera. Tänk om minnet av micke itne fanns, allt vi upplevt alla känslor ALLT skulla vara borta. så tragiskt. Det är tur att det inte finns ett sådant sätt för alla skulle säkert utnyttja det och då skulle livet bli så mycket fattigare.