Vi såg en så sjukt bra film på filmkunskapen. Jag vågar nog säga att det var bland et bästa ja sett, ia alla falla toppar den topp fem. Så otroligt bra. jag inte precis ett fan av Jim Carey i vanliga fall, tycker han är lite läskig nästan, men å andra sidan så tycker inte om någon skådespelare som är så där sjukligt humoristiskt. men den här filmen tyckte ja omfrån första början. Den hade en sån där surrealistisk cissi-början, alla hjärtansdag, helt spontant åka ut långt bort, bort från all, snö, iskyla allt. det var perfekt. ja hade hört flera stycken tala om filmen innan, de flesta med possitiv respons visa dock som verkade tycka att den verkligen sög.

Så ja hade ganska blandade förväntningar på filmen, som verkligen blev överträffade. Efter ett tag in i filmen då den kvinliga huvudkaraktären Clementine (Kate Winslet, min favorit alla tiders) hade blivit presenterad tänkte. Hon är precis som ja, verkligen. Men efter lite eftertänksamhet slog det mig att hon nog inte riktigt va som ja, visst lika galet spontan kanske, å ja kunde känna igen mig i en hel del hos henne, men samtidigt tror ja att hon var precis sådan som jag ibland vill vara men kanske inte alltid är. Att ja vill se mig som likvärdig fast det egentligen är rätt stor skillnad på oss. Visst finns det drag hos mig som påminner om henne, eller i alla fall saker ja kan känna igen mig i, men likväl är det mina egena föreställningar och förväntingar på mig själv som ja kan känna igen. I alla fall blev ja nästan helt förhöäxad av filmen, och Clem var så otroligt cool, green hair red hair orange hair blure hair hon är första personen ja sett som verkligen va vacker i blått hår, visst finns det en del som passar i det osv men ja har aldrig sett någon verkligen vacker i blått hår. och det röda håret helt fantastiskt vackert.

Allt eftersom filmen går framkommer det givetvis att Clem har flera dåliga sidor oxå som jag givetvis inte vill identifira mig med. Men ja tror det är så med impulsiva människor av hennes slag, man älskar dom man ser upp till dom, dom känns perfekta och tycks stå utanför världens och samhällets normer, men det är ett helvet att leva ihop med dem och älska dem för de kan inte ge en vad man vill ha. man kan inte bli hel med en sådan människa. Det är precis som Clem själv säger att Män kommer till med en förväntan på att ja ska hela dom eller ge dem en mening med livet. men med sådan förväntnigar kommer alltid besvikelse. Så på så sätt vill jag inte vara en sådan männsika fullt ut. Ja vill inte va som henne fullt ut så klart, men det finns ändå visa delar som ja kan/vill identifira mig med, just för att hon är så galet perfekt. Även om ja vet att hon inte är det så blir det så man ser henne. Hon är en sådan kvinna vilken man som helst kan älska.

Som sagt var så va filmen helt fantastisk något ja absolut skulle rekommender alla att se, om och om -igen. för det är den värd. Den griper verklugen tag i en och tankesättet, att kunna radera någon ur minnet. det är en så intressant tanke. Man tänker ju själv på ens egna liv och hur det skulle vara om ens minne va någon bara blev utradera. Tänk om minnet av micke itne fanns, allt vi upplevt alla känslor ALLT skulla vara borta. så tragiskt. Det är tur att det inte finns ett sådant sätt för alla skulle säkert utnyttja det och då skulle livet bli så mycket fattigare.