Nu ska jag strax iväg till Lerums Badpalats!
Det ska verkligen bli så himla kul!

Vi lär ju absolut vara där till stägning :D


Jag älskar älskar älskar verkligen att bada i badhus och pooler. Jag tycker nog ungefär att det är lika kul som när jag var fem år och ville bli en sjöjungfru. De andra mammorna i Ingared ville knappt ha med mig ner till stranden för att jag var "mer under vattnet än över" så alla var alltid rädda att jag skulle drunkna. Jag lärde mig simma rätt sent. Jag var mer intresserad av att plaska och hoppa omkring och leka än att systematiskt simma runt runt i bassängen med de andra baranen på simskolan.

En gång höll jag tom på att drunkna. Det var strax efter att vi hade flyttat till Borås och vi var emd familjen på Vattenpalatset där. Jag hade kommit ut längst ut i bassängen där jag inte bottnade och helt plötsligt blev det vågor, ni vet såna där fejkade som de ibland har lite nu och då på vissa badhus. Jag försökte hålla mig över ytan och ta mig inåt men jag kom ingenstans. Minns verkligen den paniken och jag trodde att jag faktiskt skulle dö. Tillslut var det nån tjej som såg mig och skickade mig sin flytmaddrass. Jag var så oerhört tacksam.
Vi får hoppas att inget liknande händer idag, men nu kan jag ju faktiskt simma :P

Här kommer lite bilder från modellandet för Kawaii för några veckor sen!
Fotograf: Patrik Petroff









Kommer fler en annan gång!

Åh det är så mycket snyggt jag vill ha nu!
Ska ner till stan och försöka stilla min shopping lust lite i alla fall!



Den här vill jag ha så himla gärna! Önskar mig den i julklapp så alla vet! Från Bad to the bone


Vill ha den här snyggingen med från Nikki Lipstick


Och hur fin är inte den här?

Jag har föresten blivit utmanad av Magdalena att skriva lite om mina framtidsplaner och drömmar när det gäller mitt yrkesliv.

Jag har egentligen tusen olika saker jag skulle vilja jobba med men det finns lite som väger tyngre.
Jag har sedan flera flera år tillbaka haft en dröm om att få jobba på Sveriges Radio p1.
Detta har jag alltid sett som en ouppnåelig dröm med tanke på den hårda konkurrensen och avsaknaden av en en linje som fokuserar enbart på just radio. I nuläget är de flesta intresserade av att jobba med tv, media, på en tidning och radio ligger lite "bakom" eller vad man ska säga.

I våras hittade jag en utbildning som har ett stort sammarbete med Sveriges radio med handledare och prkatikplatser på olika kanaler. Jag känner att det är min grej. Jag skulle absolut helst vilja jobba med någon typ av program som har med religion att göra. Så som Människor och tro och Teologiska rummet. Två av mina favorit program. Men jag har också en stor längtan om att få göra radiodokumentärer. Jag har flera olika ämnen jag skulle vilja ta upp osv.

Sen finns ju givetvis min dröm och längtan om att få bedriva terapi. Som liten stod journalist och psykolog högst upp på dröm-jobb-listan och det satt i ganska länge. Jag skulle gärna bli Själavårdare, en slags kristen terapeut som jobbar med frälsningen och Gud som grund. Eftersom jag är djupt kristen och psygoligi är ett sånt ämne som berör själen så känns det svårt att bedriva terapi utan att få ha  med antagaandet om att Gud har skapat oss alla människor till sin avbild och att jag tror att det är viktigt att Gud får en del i terapirummet. Med det menar jag inte att kristendommen med alla dess krav, normer och riktlinjer ska få plats utan att antagandet om att Gud är upphovet till allt liv är en viktig del. Det kanske låter lite flummigt men jag hoppas att ni förstår.

Jag känner mig i dags läget alldeles för ung och oerfaren för att bli terapeut. Jag vill ha lite mer kött på benen, gärna ha barn och vara gift så jag har lite mer att relatera till. Därför tänker jag fortsätta med min påbörjade själavårdsutbildning, som jag har två år kvar på, när jag ä äldre. Kanske i 35 års åldern.

Radiolinjen i Vara tänker jag söka till redan i höst men har egentligen inte bestämt mig för om jag vill gå det här året eller nästa. Det finns en liten bekväm fågel i mig också. Jag trivs så himla bra i Göteborg. Jag har alla mina vänner och mitt liv och allt som är viktigt här. Det är så mycket som är bra och tryggt i mitt liv och jag vet inte om jag är redo att lämna det. Vem vet hur jag känner eller vem jag är efter de där två åren i Vara?