and so it is...

Så nu sitter ja här. Det är lördagkväll och imorgon flyttar jag. Det mesta är nerpackat nu, i hallen ligger det drivor med banankartonger, fullpackade med alla mina saker. Mitt vanliga rum börjar se lite naket ut, är inte alls van vid att den stora speglen är borta eller något sånt. Det känns så konstigt. Jag hoppas att alla där uppe är trevliga. ja vet att det är en tjej till fån basåret som ska bo på skolan och det känns bra. Då kan vi ta bussen in till högskolan och så har man någon att plugga ihop med. Så ja är rätt nöjd. Fick desutom ett av lyxrummen, med egen hall och egen toalett. Det känns jätteskönt. Men det känns så konstigt. Visst ja kommer vara hemma en del och så, men from now on så kommer ja dela min vardag med massa andra okända ungdommar. Ja hoppas så att ja kommer passa in. Ja vet att jag är den enda med alternativ stil som kommer gå på hela skolan, men visst det känns okej (LÄS: ja önskar så att det hade funnits någon annan) inte för att det egentligen spelar roll, men det ahde vart så trevligt emd nån annan som har koll på lite kul musik och i alla fall vet vad lolita är för något. Ja orkar egentligen inte behöva förklara för varenda männska där uppe. men men, sånt löser väl sig.
Nu ska ja nog gå och packa ner det sista, det är både spännande och skrämmande!

For all you lonley boys, I can be president

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback