En avgrund

man plockar fragment från det förflutna men har inget grepp om helheten

Ja den meningen var klockren just nu. så himla klockren. jag hade en bra gårdag, bildspelet blev (typ) klart vi ska göra lite mer på det nu på rasten innan Gudstjänsten. Var uppe till tre igår med Madde, vi hade mys, kollade bdb snackade, lockade och limmade hår, det här va ju näst sista kvällen jag var här. det känns så himla tråkigt att jag ska åka här ifrån, IMORGON, kan ni fatta det, sen kommer jag inte hit förens vecka två, usch va tråkigt det känns, ska jobba på torsdag det är det som är kruxet, redan halv tolv, usch vad jag inte vill, men men tid är pengar.

Jag kunde inte somna igår, jag läste något igår, något som verkligen berörde mig och faktiskt fick mig att gråta, så till tonerna av fix you grät jag mig till sömns, och det va nog rätt skönt egentligen, det va länge sedan jag grät så innerligt och så uppriktigt för något som egentligen inte spelar någon som helst roll. Men ändå bet det fast i mig och tvingade mig att skriva medan tårarna strömmade fram, ner för mina kinder och gjorde kudden så våt att jag fick byta, sen  somnade jag väl tillslut men när klockan ringde runt sju tiden så halvsov jag ändå bara. Nu är jag trött men ändå inte lika trött som om jag hade varit om jag hade kommit in i djupsömn

och kanske jag står inför en stor avgrund...ingen vet...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback