Eftersom jag är så otroligt virrig hade jag råkat ta en jobbtid morgonen efter mono, varför jag gjorde detta är för mig ett mysterium, eftersom jag innan jag gick till tidtagningen på jobbet hade bestämt mig för att jag INTE skulle jobba varaken lördagen eller söndagen.

Så när jag insåg mitt mistag blev ja helt förkrossad eftersom ja verkligen sett fram emot detta, nu när det visade sig vara jubieum och allt (okej, jag måste erkänna att jag fick reda på att det va jubileum för någon vecka sedan kanske, men sen dess har ja verkligen längtat ÄNNU mer)
Så idag åkte jag ner till jobbet och fick vänta jätte länge innan jag ens fick prata med Bano om telefonnummer till det anställda, knappade slutligen in MÄNGDEr med nummer på min mobil coh begav mig hemåt i dne iskalla vinterkylan medan snön yrde runt mig. Väl hemma ringe jag samtal efter samtal och fick vänliga men bestämda, nej tyvärr jag kan inte. Men skam den som ger sig. Slutligen fick jag tag på Jenny som tog min tid, så numera är hon min hjälte och idol. I alla fall fram till lördag då jag kommer stå inne på mono och dansa till blutengel (ja hoppas verkligen de kommer spela blutengel) och känna pulsen, värmen från de övriga kropparna som dansar i samma takt som jag, vara ett med musiken och skrika till Isa, JAG ÄLSKAR VERKLIGEN BLUTENGEL, DOM ÄR SÅ MINA IDLER^^
Okej, kanske inte, man vet aldrig. men allt känns i alla fall mycket bättre nu!
Sitter här och väntar på att Isa ska ringa så ja kan berätta denna glädjens nyhet!