Jag var en prinsessa av December

Mathilda ligger och sover på golvet jämte mig. blev lite kaos innan när vi lyckades missa sista bussen till jönköping, men snällaste Gabbe kom och hämtade oss. det är så skönt att vara här igen! Nu ser jag fram emot en fin vecka, Ammi kommer ju hit på tisdag, ja ja, vet att jag redan skrivit det, men jag ser verkligen fram emot det.
Ligger här i sängen och lyssnar på på Peter Lemarc, det är han och Winnerbäck som gör mina kvällar just nu

Alldeles nyss
Prinsessa av september
Bar jag dig i min famn
Genom spruckna nätter med varsamma händer
Viskade jag ditt vackraste namn
Jag ville fylla dej med drömmar
Måla en himmel så blå
Jag ville ha dej att tro att allt du önskar kan du få

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund

Det gör mej så ont
Prinsessa av september
Att möta din skräckslagna blick
Se dig famnad av en sorg som bara du känner
Och glida iväg från det lugn som är ditt
 Är det jag som har lärt dig att måla dina orosmoln?
Har jag kramat dig för hårt, säg nåt så jag kan förstå

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund, älskad från första stund

Jag säger ditt namn Prinsessa av september
Du stänger din dörr igen
Det kommer en dag då himlen återvänder
Men du kan inte se den än
Och fast min oro för dig är nånting jag inte rår på
Måste jag släppa din hand och se dig villande gå

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorden rund
Var du älskad från första stund
 Älskad från första stund, älskad från första stund


Den får mig alltid att gråta. alltid, spelar ingen roll vilekt humör jag än är på. minns när jag hörde den första gången. Låg med ansiktet in mot väggen, ljuset va släkt, vet inte va klockan var men det va så starkt, låten va så oerhört starkt, träffade rakt in, letade sig in, innanför revbenen. och jag grät. Tyst och stilla, lät tårarna bara rinna, sakta sakta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback