Hår
Svart hår rött hår svart hår svart hår svart hår rött hår rött hår svart hår rött hår rött hår rött hår rött hår?
Ungefär så ser det ut i min hjärna just nu. Tittar på bilder både från när det vart svart och när det var rött och en del av mig tycker bilderna på det röda ser tråkigt ut eller i alla fall likgiltigt ut, vill ha något nytt! Fast kanske det är sant som dom säger att när tjejer vill göra något med sitt hår, dramatiskt eller inte, så beror de ofta på att de vill ha en förändring i livet, inte i håret. Och något ligger väl i det. Fast jag tycker inte mitt liv är så tråkigt. jag är rätt nöjd men visst händer det att jag tänker att jag vill att något ska komma och ta mig med storm, liksom svepa mig av fötterna (eller hur amn nu än säger) och jag är ju så impulsiv. Att jag färgade håret rött var en impuls handling. Visst har tänkt på det ganska ofta, det var en längtan som alltid låg där men just när jag bestämde mig för det var när jag och Madde var och handlade på Willys i Jönköping vi skulle baka bröd hos Jesper & co och jag bara såg den där röda färgen och bestämde mig. Köpte två blekningar och så två röda färger och sen färgade jag det en vecka senare. Till en börja med ångrade jag mig, i säkert någon månad men sen trivdes jag ju så himla bra i det. I januari bestämde jag mig för att färga det lite mer extremt och kom ihåg vad jag sagt som tja tio åring "Nångång ska jag färga håret lika rött som Ariel, typ tecknat trött" Och percis så blev det ju.
Jag vill inte vara beroende av vad andra tycker om mig men när så många säger att jag borde ha kvar det röda känns det så korkat att färga det svart. Särskillt när jag kämpat så för att få det så här. Men samtidigt är jag säker på att ingen skulle tycka mindre om mig för att jag färgade över det. Ingen skulle bry sig på riktigt. Lika lite som jag bryr mig om vad mina vänner eller folk jag bevakar egentligen har för hårfärg. Och det är ju så jobbigt att färgen går ur så fort, vet att jag tjatar om det men det är verkligen jobbigt. Jobbigt att behöva färga om, jobbigt att behöva köpa ny färg.
Jag vet att det är jag som måste bestämma men det är ju så svårt. Färgar ja det svart är det inte så himla lätt att färga tillbaka. Då måste ja bleka det flera gånger för att få det röt igen. Kommer bli tokig på det här innan jag bestämmer mig. Haha och egentligen handlar det bara om håret, inte om något livsavgörande och ändå tar det upp så mycket tankar.
21.01 - Funderar på att färga det blont. Faktiskt på riktigt.
Ungefär så ser det ut i min hjärna just nu. Tittar på bilder både från när det vart svart och när det var rött och en del av mig tycker bilderna på det röda ser tråkigt ut eller i alla fall likgiltigt ut, vill ha något nytt! Fast kanske det är sant som dom säger att när tjejer vill göra något med sitt hår, dramatiskt eller inte, så beror de ofta på att de vill ha en förändring i livet, inte i håret. Och något ligger väl i det. Fast jag tycker inte mitt liv är så tråkigt. jag är rätt nöjd men visst händer det att jag tänker att jag vill att något ska komma och ta mig med storm, liksom svepa mig av fötterna (eller hur amn nu än säger) och jag är ju så impulsiv. Att jag färgade håret rött var en impuls handling. Visst har tänkt på det ganska ofta, det var en längtan som alltid låg där men just när jag bestämde mig för det var när jag och Madde var och handlade på Willys i Jönköping vi skulle baka bröd hos Jesper & co och jag bara såg den där röda färgen och bestämde mig. Köpte två blekningar och så två röda färger och sen färgade jag det en vecka senare. Till en börja med ångrade jag mig, i säkert någon månad men sen trivdes jag ju så himla bra i det. I januari bestämde jag mig för att färga det lite mer extremt och kom ihåg vad jag sagt som tja tio åring "Nångång ska jag färga håret lika rött som Ariel, typ tecknat trött" Och percis så blev det ju.
Jag vill inte vara beroende av vad andra tycker om mig men när så många säger att jag borde ha kvar det röda känns det så korkat att färga det svart. Särskillt när jag kämpat så för att få det så här. Men samtidigt är jag säker på att ingen skulle tycka mindre om mig för att jag färgade över det. Ingen skulle bry sig på riktigt. Lika lite som jag bryr mig om vad mina vänner eller folk jag bevakar egentligen har för hårfärg. Och det är ju så jobbigt att färgen går ur så fort, vet att jag tjatar om det men det är verkligen jobbigt. Jobbigt att behöva färga om, jobbigt att behöva köpa ny färg.
Jag vet att det är jag som måste bestämma men det är ju så svårt. Färgar ja det svart är det inte så himla lätt att färga tillbaka. Då måste ja bleka det flera gånger för att få det röt igen. Kommer bli tokig på det här innan jag bestämmer mig. Haha och egentligen handlar det bara om håret, inte om något livsavgörande och ändå tar det upp så mycket tankar.
21.01 - Funderar på att färga det blont. Faktiskt på riktigt.
Kommentarer
Postat av: Isabelle
Postat av: Isabelle
Blont!? Neej, du skojar? ;o ^^
Postat av: Mr M
Hej,
Intressant blogg, mycket japan inspirerat.
Jag och några partners är på g att starta klädimport i lite större skala från japan och har mycket bra kontakter i japanska modevärlden.
Vad tycker du är hett att ta till sverige, skulle vilja ha lite input från gatan så att säga, jag skulle gärna se att du mailar mig om du vill.
Mvh
Marcus
Postat av: Linnéa
Jag tycker då forfarande det röda :P
Men blondt.. Jag undrar hur det skulle se ut.
Du skulle nog passa i det tror jag :)
Kram
Trackback