Här satt jag i lugn och ro när datorna bara bestämde sig för att starta om sig. Jag hade skrivit ett jättelångt inlägg. Mjau, jobbigt att skriva om.

Jo i alla fall, jag har tänkt en del på lolita på sista tiden, vi som var så tighta innan och nu känns det knappt som en del av mitt liv längre. Innan var det min huvudstil, jag hade det på mig dagligen och det var viktigt för mig att hålla mig uppdaterad på vad alla märken släppte. Jag var bla inne på babys sida flera gånger om dagen och jag lät egls sida stå upp dygnet runt så jag bara kunde uppdatera den, jag kikade på egl sale och daily lolita och valentine och lolita secrets var en av veckans höjdpunkter. Nu gör jag inget av det. Jo, förresten, ibland, knappt en gång i månanden läser jag lite valentines. Men det är inte samma sak längre. Jag känner mig inte bekväm i det, jag känner mig bra fel och udda, fast udda är jag ju ändå "Om man kan gå runt med plastslangar i håret borde man väl inte ha problem med en lolita klänning" sa min bror igår när vi pratde om saken (med plastslangar menar han cyberlox och det är det fulaste han vet) och det har han ju rätt i, jag ser verkligen inte neutral ut när jag inte har lolita heller, det vet jag, och det är inget jag stävar efter men lolita är udda på ett annat sätt, ett sätt jag inte känner mig vacker i längre. Det fanns en tid när jag kände mig som vackrast i det - nu känner jag mig bara stor och bylisig och ful i det. Och det är väl det det hänger på, man har ju inte kläder man inte trivs i. För så har det varit de sista gångerna jag haft det, jag har velat byta om, ha något annat. Inte ens på conversuscon kunde jag ju ha en klänning en hel dag utan var tvungen att byta outfit. Och på ett sånt ställe är ju lolita inte precis udda eller uttittat på samma sätt som i stan. Där är det ju väldigt uppskattat.

Jag har ju sedan länge konstaterat att jag inte gillar rosa och pastell när det gällr lolita. Sweet är inte min grej och jag har bara två rosa klänningar kvar (min första och min alice chess, den vill jag aldrig göra mig av med) och jag bär dom nästan aldrig.Jag har sålt av över tio klänningar och massa assocearer och dylikt och de klänningar jag har kvar bara hänger i garderoben. De är såna jag inte vill sälja. Trots att jag aldrig använder dom. Jag har dock märkt att jag tycker det är roligt att ha lolita när jag är med andra som har det. Älskar ju fortfarande meet ups eller att ta en fika på stan med en vän i en fin klänning. Men sen har ja ju alltid vart en människa som älskar grupper med gemensamma intressen (om jag själv delar intresset vill säga) så jag är rädd att det inte är kläderna som spelar roll utan sällskapet och den gemensamma passionen. Sen måste jag även tillägga att mitt hår, även om rött är en färg som går med lolita, spelar roll, det blir lite för mycket. När jag hade en mörkare nyans var det lättare men det blir för mig två så olika skarpa drag som inte passar ihop. Som två pusselbitar från olika pussel. Men när det kommer till gothic lolita borde det ju inte vara något problem, där borde färgen passa in. Men sen har jag ju inte så mycket gothic lolita att använda direkt. Men när jag tänker på det känner jag mig pepp, en svart snygg klänning, en jsk, helst utan blus under (jag avskyr ju att ha blusar under, tycker det ser så dumt och "teateraktigt" ut på mig. Det är väl typiskt att det ska vara så eftersom det är en ganska viktig del inom lolita. Det ska vara helklätt, påklätt, inte halvklätt) många underkjolar, ett pr snygga overknees med kors på, i guld, VV halsband, de där underbara high heels skorna från Meta som jag fortfarande suktar efter. En svart ganska smal headpice. Lustigt det där med headpiecen, när jag började med loli var det en så självklar del av en outfit. Jag köpte en innan jag ens hade en klänning och den var så förknippad med en hel outfit på något sätt. Nu klassas den nästan som ita - anatgligen för att så många har overkillat den, stora fula headpieces i svart med mängder av vit nylonspets. Det är ju en klassisk ita grej. Själv har jag aldrig passat i breda huvudassocearer med älskar de smala.

Jag har tänkt att det kanske är så att jag växt ifrån det, men samtidigt känner jag många som är äldre än mig som håller på och som inte alls ser barnsliga ut. Lolita är ju ett mode som annars lätt ser barnsligt ut men klär man sig i rätt färg och med rätt skurning så är det ju egentligen inga problem så jag kan inte skylla på det heller. Jag önskar att jag kände mig bekväm och fin i det för jag tycker att det är ett så otroligt fint mode och jag älskar ju kläder som är vackre. De klänningarna är ju långt mer vackra än mina små kjolar, trasiga strumpbyxor, over knees och svart vita toppar. Även om jag trivs bra i det jag klär mig i nu med. Men det är inte samma sak. Verkligen inte samma sak. Är det någon som känner som jag?

Så nu gick det att ladda upp bilder med!