Var inne lite på helgons religionforum och snubblade över en kille som skrev något i stil med "Jag är inte troeende men ibland önskar ja att jag vore det för det vore så skönt att ha någon att skylla på när det går dåligt. Eller?"

För mig är det ett jättekonstigt sätt att se på Gud, jag skulle aldrig lägga något på honom när det går fel för mig, jag ser på det så här:
Vi människor har ju en egen vilja och kan därför göra precis som vi vill, alla val vi gör får konsekvenser, ibland negativa, ibland possitiva, ibland både ock. Du kan inte skylla på Gud när andra väljer att göra handlingar som tyvärr skadar dig. Det är tråkigt att det är så att det måste gå ut över andra men tänk dig alternatviet  - vi männsikor skulle inte ha någon förmåga att välja rätt eller fel, gott eller ont (om man utgår ifrån att de finns något gott och något ont) i så fall skulle vi bara göra rätt och därmed skulle vi inte ha någon fri vilja, och den fria viljan är jag nöjd med att jag har även om det betyder att jag får möta och stå ut med motgångar motgångar.

Självklart måste man räkna in saker som naturkatastrofer och sådant, de är ju aldrig orsakade av någon annan människas handlingar men samtidigt lever vi i en värld där det tyvärr existerar sådant, det är en del av hur världen funkar. Jag är ingen expert på vädret och kan därför inte uttala mig om det.

Sen kan man diskutera utifrån vad som är rätt och fel och gott och ont, och här utgår jag ju utifrån mig själv och min syn på moral. Men i det här fallet kan man ju även säga att saker som skadar många människor oftast kan klassas som fel, men visst jag förstår att det finns grader av allt som man bara inte kan blunda för. Men med det korta statementet här ovan hoppas jag ni förstår lite hur jag tänker.