Tillbaka från stan nu!
Phu möttes av världens värmechock! Jag hade ändå inte klätt mig så varmt, hotpants, tshirt, strumpbyxor men jag höll på att smälta bort. Stackars Samuel hade satt på sig jacka så det var ju lagom varmt på honom.
Vi köpte massa nom; chips, godis, chilinötter, 3 liter läsk och vindruvor. Just nu sitter jag med ett iskallt glas cola zero och lite vindruvor.


Samuel och jag i väntan på bussen.

varmt varmt varmt

---

Lyssnar på kropp och själs program om självskadebeteende "Svårt att sluta skära sig"
Eftersom jag själv varit där och nu kan se på det hela utifrån ett annat perspektiv är det oerhört intressant att lyssna på. Det jag reagerar på mest är dock att reportern verkar tro att alla som skär sig gör det för att de vill visa folk att de dår måligt. Att det är ett sätt att signalera att något är fel utan att ens behöva säga ett ord.

Det kan jag inte känna igen mig i. Jag var snarare paranoit rädd att någon skulle se det. Gick med långärmat och hade svettband och massa sånt.
Men det är svårt att sluta i. Det finns en sån oerhörd befrielse att skära sig. Just den där sekunden när huden spricker upp och det bildas ett pärlband av blodsdroppar det var det jag tyckte bäst om. Och sen den där svidande känslan som satt i ett tag. Pulserande liv på något sätt. Det är svårt att förklara och det är säkert svårt för folk att förstå att det beroendeframkallande. Nästan som att röka tror jag. Kroppen får en kick av det.

Här är länk till programet om någon vill lyssna.

Jag är precis som dig där. jag gjorde allt för att dölja det. Jag skar mig så så skumma ställen som möjligt. Som på sidan av ryggen och på mina vrister. De värsta är dock mina lår för tyvärr gick det lättare ett skära djupare där utan att det gjorde lika ont. och dendär kicken blev extra stark när det var mer. men ja det var skönt när man inte behövde längre men man kan få som ett sug ibland, konstigt hur hjärnan funkar.

Måste säga att jag gillar din stil :D Snygging på dig! ^-^