Idag är en omjaudag.
Både Vickan och jag fick mens i natt, bara någon timma efter varanda. Det sägs ju att kvinnor som lever nära varandra får det samtidigt och även om de hänt med flera vänninor under vissa perioder har jag svårt att tro på det egentligen. Men i alla fall. Vi bägge såna som under hela vår uppväxt (sen vi fick mens alltså) drabbats av oerhörda smärtor första tiden. Jag kan ju bara tala för mig själv men det är en obeskrivlig smärta i magen, sen smärta i ryggen ner på låren t.o.m. Många gånger ligger jag helt utslagen stora delar av första dagen för att jag mår så dåligt. Det har hänt att jag har spytt och ibland blivit helt svimmfärdig. Jag blir extremt känslig mot ljud, ljus och nästan främst beröring. Sen för att inte tala om hur lätt jag har för att börja gråta. Haha.

Jag vet att det kan vara svårt att förstå om man själv är en sån tjej som kanske bara får lite magknip men jag har ofta ett litet helvete. Tycker nog ändå att det blivit bättre med åren. Eller snarare att det kommer mera sällan nu för tiden. Men när det kommer då är det riktigt jobbigt. Mår väl lite bättre än imorses men fortfarande inte bra. Verkligen inte. Kommer bli sängen hela dagen antar jag. Vixis mår verkligen inte bra heller, hon ligger här och sover jämte mig stackarn. Gnydde som en liten hund när jag råkade väcka henne för någon timma sen. Hoppas det är bättre senare ikväll.
Tycker egentligen inte om att prata om mensvärk och sånt offentligt men behövde faktiskt skriva av mig lite nu. Känns lite jobbigt att vi missade praktiken idag. Tina blir ju själv när inte vi är där.

Hämtade posten ganska nyligen och jag hade fått tre paket. Wii!! Har dock inte öppnat dem än för jag behöver en sax och det orkar jag inte hämta.

Ha det mys!