Jag ska inte sitta här och säga att jag är trött på nyansen på mitt hår.

Men det är galet vad fort man glömmer av hur snabbt färgen tvättas ur, hur jobbigt det är med blödande hår, att man måste tänka på att inte ha för mycket vitt för det kommer ändå bara bli rosa, att man alltid måste ha färg hemma, redo ifall man tappat för mycket fär i duschen, alla dessa rosa hårstrån som ligger precis överallt.

När jag blvit blond glömde jag det här jättefort. Så lustigt egentligen.
Jag älskar den här färgen jättemycket men jag måste säga att jag under den här sommaren faktiskt kanske ändå lite växt ifrån det. Växt ifrån allt jobb. Nu tänker jag mest på hur skönt det var att kunna tvätta håret när som helst och hur lite jag behövde underhålla håret. Det var ju vara utväxten som skulle blekas.
Det jobbigaste var bara löshåret. Det var skitsvårt att få den i rätt blond nyans eftersom så ljust som jag hade inte gick att köpa och när man blekte det så slet det nåt så oerhört.

Jag tänkte hela tiden att jag ville ha rosa hår när jag åkte till London. Vet inte varför det kändes så viktigt men just nu måste jag säga att det inte alls känns särskilt viktigt.
Vi får se vad som händer efter jag har varrit på the reef. Då kommer jag ju ändå ha tappat hur mycket färg som helst!

Nu ska jag nog åka och simma.
Puss