Söndagen var en av de bästa dagarna enligt mig.

Jag tvingade upp mig själv runt åtta tiden eftersom jag hade bestämt mig för att åka ut till Vineyard. Min pappa och mamma hade mycket kontakter i den församlingen när jag var liten och pappa åkte lite nu och då över för att spela lovsång i församlingen. Vi hade ofta engelsktalande vänner över hos oss när jag var barn och var väldigt tidigt van vid det engelska språket. När jag var i London som 12 åring åkte vi givetvis till församligen och jag ville verkligen gärna besöka den igen och hälsa på mamma och pappas gamla vänner.

Sagt och gjort, trött som bara den traskade jag ner till receptionen för att be dom hjälpa mig hitta adressen till Vineyard. Hade inte haft en tanke att kolla upp det innan jag åkte och kände mig lite nervös för att inte hitta adressen alls. Hur som helst så fick jag hjälp av en kille med sån där übersöt indiskbrittisk dialekt som ganska snabbt tog fram adressen på någon eniro-liknande sida. Jag höll tummarna för att det skulle vara rätt ställe. Fick en snabb vägbeskrivning. Visade sig att jag skulle byta fyra gånger och att det var ganska lång resväg så jag bestämde mig för att åka med en gång. Gick ner till Rusell squares tunnelbanestation och köpte ett dagskort.

Det kändes väldigt fint att få göra något på egen hand. Kände mig lite mindre som en turist och mer somlondonbo. Mycket tack vare att londons tunnelbanesystem är så himla lätt! Jag som annars är så virrig hade inga problem alls att ta mig runt överhuvudtaget. Sista resvägen var med tåg ut till Brooklyn.


Utsikt från mitt tågfönster
Kom snabbt ut på rätt gata och började traska nedåt. Det kändes verkligen som om alla stirrade på mig och jag var glad att jag hade valt väldigt neutralakläder. Jag gillade Brooklyn massa men det kändes verkligen att man var ute i förorten. När jag väl kom fram till rätt adress Brooklyn Road 746 visade det sig vara ett vanligt bostadshus.
Just då var jag verkligen nära på att börja gråta. Jag hade åkt i över en och en halv timma och så var det fel adress. Ringde på i alla fall i hopp om att få någon hjälp men ingen var hemma. Det kändes så meningslöst att åka tillbaka utan att ha fått gå på möte men jag hade ingen möjlighet att kolla upp rätt adress. Det fanns en internet café men det var stängt och klockan började närma sig elva. Eftersom jag hade gått förbi en "vanlig kyrka" dvs Englads motsvariget till Svenska kyrkan så bestämde jag mig för att gå tillbaka dit och fira gudstjänstr där.

Väl inne visade det sig att jag var den enda vita personen i hela kyrkan. Kändes lite konstigt och om jag hade tyckt att jag var utstirrad innan så var det inget jämfört med nu då alla alla alla vände sig om och tittade och viskade och hade sig. Hade verkligen önskat att någon hade kommit fram och pratat med mig men nej. Satt längst ut på kanten av en bänk i mitten av kyrkan. Det andra som var jobbgt var att alla var megafint uppklädda. Massa av kvinnorna hade sånna där tjusiga hattar och alla hade kjol eller klänning. Jag kände mig väldigt fel i mina korta shorts och en grå tshirt. Hoppas ingen tog allt för illa upp.  När gudstjänsten började var verkligen hela lokalen full! Hur som helst så var det hela supermysigt. De hade en riktigt härlig gospelkör och allt! Tyvärr fick jag inte höra någon ordentlig predikan eftersom det var indúction av de nya äldstebröderna och det blev väldigt weird när hela församlingen skulle stå upp och svära en ed på att ta hand om de nya osv.
Jag hade egentligen jättegärna velat vara med på fikat sen och socialisera mig men för att komma in i den lokalen var man liksom tvungen att gå igenom ett tåg av de 14 nya äldste och hälsa dem välkommna och jag kunde bara inte med att göra det. Så istället åkte jag in till Green Park och mötte upp Soot!




Efter mötet när folk började gå ut passade jag på att fota. Här ser vi bla en av de andra få vita som var där :P