Johan♥

jag tänker mycket på Herr nu. Vet inte varför det kommer upp just nu men ja tycker mig hela tiden se honom på stan. Första gången var i Göteborg, på avenyn, ja va helt säker på att de va han och skulle gå fram och säga hej när det slog mig att det inte kunde vara honom. Det är verkligen tungt att han är borta. Just nu har ja svårt att hantera det. Ju mer ja tänker på honom destomer inser ja vilken otrolig förebild han faktiskt va för mig. Ibland när ja hade svårt att fatta beslut, veta hur ja skulle handla i en viss situation eller så och tyckte att det va svårt att hänvisa till "vad skulle jesus gjort" just för att Jesus var helt syndfri, det kan ju vara svårt att jämföra sig med någon som är 100% Gud samtidigt som han är människa, brukade ja tänka så om Herr "vad skulle Herr göra?" Eftersom han va den av mina vänner ja tyckte va klokast, mest insitktfull och den som verkade stå Jesus närmast. Av alla mina vänner. Ibland vill jag bara ringa till honom, bara höra hans röst. Då brukar ja gå in på facebook och titta på någon av hans filmer, men det är jobbigt med för det påminner mig om att han en gång var lika levande som jag och att han va så otroligt begåvad och nu kommer han aldrig mer få ta del av den här världen. jag vet att han har det bra nu, det är inte det, det är ju bara det att han hade så otroligt mycket mer att ge världen, och otoroligt mycket mer att få.

Jag träffade Maria för någon månad sen på McDonalds, det va fint, att få se henne, men så tungt. Var tvungen att gå i väg och låsa in mig på toaletten en stund sen, för att inte börja gråta.

Jag har ju svårt för att hantera känslor, det blir så lätt att ja stänger dem inne. Ja önskar att någon kunde visa mig hur man gjorde, hur man släppte ut alla känslor. Just nu är alt bara ett stort virrvarr.

En gång var vi bägge inne på att göra ringbrynjor, vi kollade upp vad det kostade med ringar och Herr hade redan hitta något "mönster" ja har ingen aninig om varför jag ville göra en, eller om ja ens hade någon tanke på att använda den. Men tanken på att göra den tillsammans med Herr kändes trygg. Det blev dock inte av, inte för mig i alla fall. jag vet inte om Herr gjorde någon heller, men det är ett fint minne tycker ja, samtalen och planeringen på hur man skulle gå till väga och så.

Jag saknar honom

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback