Web of dreams
Det här var absolut en av mina favoritböcker och jag identifierade mig mycket med huvudpersonen Leigh som var lika gamal som jag när boken börjar (tolv år) Inne i boken finns ett färgporträtt av familjen och jag minns en gång när jag satt och läste boken så kom min klasskompis Ibrahim fram och studerade bilden och sa någo i stil med "nej men titta det är ju du på bilden" och jag minns att jag rodnade för jag tyckte bilden på leigh var oerhört söt och sen var de fler som instämde. Åh vad glad jag var då eftersom jag hade ganska mycket komplex över mitt utseende och mer än ofta kände mig ful så sög jag ju åt mig det som en litet tvättsvamp. Jag minns att jag bukade försöka kama håret precis som hennes och så där efter det och det första jag tänkte på när jag i åttan färgade håret brunt (jag var ju blond på den tiden) var att nu var jag minsann inte lik Leigh mer.

Där har vi bilden. Flickan med dockn är Leigh, så klart.
Håller faktiskt med, du var ganska lik henne när du va blond, hade lugg och plattade ditt hår. Måste varit i sjuan eller åttan nån gång va? :)
Alltså nu verkar det som jag stalkar dej lite, men din blogg är söt och jag älskar Virginia Andrews böcker. Har du läst serien om "Dresden dockorna"? 4 barn blir inlåsta på en vind av sin mamma när hon ska försöka vinna tillbaka sin pappas tillit efter att hennes man har dött. LÄS DEM! En av böckerna heter Vindsträdgården. De är asabra!
Jeanette: Haha det är bra kul! japp jag har läst den serien, säkert tio gånger sen jag var tolv år. det var min första kontakt med V.Andrews och jag blev helt såld, satte mig själv ofta uppe på vinden och måade blommor och hängde upp och satt där och läste- varje jul läser jag även "julkappitelt" i boken, du vet det när Cathy och Chris smiter ut och tittar på festen och ser Bart för första gången^_^